igår var jag ledig. eller ledig är väl en sanning med modifikation men jag tog mig lite frihet för en dag. dagen erbjöd mig en tur på stan med Sofia. jag gick lös som en galning till skillnad mot vad min shoppingkollega gjorde. två linnen, en skjorta, en kofta, ett par jeans, en hårklämma och ett till linne. japp min garderob behöver verkligen uppgraderas. sen bakade vi pepparkakshus resten av dagen. det tog cirka fyra timmar att göra ett mumin-hus. särskilt fagert blev det inte heller. tror det gick sönder ungefär fem gånger. det obligatoriska momentet att bränna sig på sockret hann vi också med. har en gullig liten blåsa på nagelbandet på höger långfinger. ser nästan ut som att den ska sprängas vilken sekund som helst. även kristyren blev ett misslyckande. den rann ut över hela pepparkakshuset. den enda godisen som fastande i smeten var zoo-apor. så ett tips till den som får för rinnig kristyr är att granera med zoo-apor. det enda lyckade med huset var nog de fina muminfigurerna som vi knåpade ihop. en muminpappa, en muminmamma, mumin, sniff, stinky, lilla my och en hattifnatt. de står och vinkar fint utanför sitt kråkslott.   jag hade även sönder ett dricksglas i all hast. men vad gör det. det var kul i alla fall. och huset blev charmigt på sitt sätt.

nu ska jag analysera, analysera, analysera. älskar att analysera. det sägs ju faktiskt att tjejer alltid analyserar saker för mycket så jag borde ju vara bra på det här. men nja, jag vet inte.

alla barnen leker förstaadventmys utom ida och julia för de skriver dataanalyser.

Massa Ge

ville bara säga att jag och julia nu har avklarat del 2 i teori och metodkursen. ett G som kom väldigt lägligt mitt i denna hysteriska period. skulle någon göra ett studiebesök i mitt huvud skulle den nog vända i dörren. men som sagt livet går vidare. nu inväntar vi resultatet från del 1 med spänning. ska det bli komplettering på kompletteringen eller ska vi slippa undan. efter handledarens lilla tal för oss under gårdagen så har vi nog inga höga förhoppningar om att vi ska få kliva vidare till nästa nivå. för de är ju ute efter progression i utbildningen. progression. så värdelöst.

idag har jag inte lika ont i min skadade vad. har därför varit i våxnäshallen och tränat lite. styrka och löpning. gött. nu ska vi hitta på något att stoppa i magen. undrar vad det kan bli. spänningen är olidlig.

har ont i min kropp. främst har jag värk i mina vader. råkade träna med dem i söndags. de tyckte tydligen inte om det. känns ungefär som att någon hugger tag i dem varje steg jag tar. vaggar därför fram som en anka. känns lite jobbigt faktiskt. vill inte vila en dag som denna. helst skulle jag vilja springa i flera timmar. springa. springa. springa. jag önskar mig något. men jag kan inte säga vad.

det snurrar

det känns som att livet bara flyger fram i en väldig fart. det är ständigt något som händer. är jag inte på jobbet så är jag på skolan. är jag inte på någon av de två platserna är jag ute och tränar. det är knappt att jag hinner blinka så är ännu en vecka över. försöker jag minnas vad jag har gjort under veckan så är det nästan omöjligt för jag bara gör utan att tänka. hela kroppen går på autopilot. lite skrämmande måste jag ändå säga att det är. tänk om det alltid kommer att vara så här. tänk om det är med den här känslan som jag ska leva hela livet. det känns föga kul och inte alls imponerande.

har hängt upp min julstjärna idag. fast i ett fönster som knappt någon ser. och skulle någon julhatare ändå titta dit så struntar jag i det.

hopplöst

sitter hemma idag. ska försöka knåpa ihop några sidor till uppsatsen. något säger mig att det inte kommer gå så bra. det är tusingen svårt. fick i alla fall hem en ny kalender för 2012 från NWT. satte mig direkt och fyllde i 18 januari opponering, 20 januari inlämning av C-uppsats och 31 mars examenshögtid. känns både skönt och skrämmande att skriva in de där datumen. det är skönt att det faktiskt finns ett slut på eländet. men det är skrämmande att tiden rinner iväg och det känns som vi aldrig kommer hinna.

berätta hur du gör

satt uppe och pratade halva natten. sov bort hälften av dagen. tränade nyss och fick ont i ryggen. fick tillbaka tentan igår. första kompletteringen på tre och ett halvt år. svinerier. borde gå till jobbet och fixa med min behörighet till datorn. borde slänga mig ut i stora världen och leta engelska artiklar. borde städa undan. borde ställa ner disken i diskarmaskinen. borde lära mig SPSS. borde skriva ut ett protokoll från gårdagens möte. borde ta mig något att äta.

något säger mig att det kommer ta lång tid innan alla borden försvinner ur mitt liv.

ser fram emot Smålandskavlen och Mariannelund. ser fram emot en vintersäsong. ser fram emot Linköping med två hotellnätter och Linnea. ser fram emot julmarknad. ser fram emot sista januari när en ännu inte påbörjad uppsats förhoppningsvis är inlämnad. ser fram emot sista helgen i mars när jag ska ha det där äpplet och beviset i min hand.

sågade vid fotknölarna

nu är snart alla uppgifter inlämnade, avklarade. det blir som det blir när det inte blev som det skulle. kan inte känna att stoltheten spirar inom mig. fast vad tusan gör det. sitter i soffan. spanar efter häftiga recept som jag och jens kan bjuda på, på söndag. hittar inga roliga. hittar inge häftiga för den delen heller. det ska vara en välkomponerad trerättare. vi ska nämligen leka leken. halv åtta hos mig. och självklart går vi in för att vinna. funderar på hösttema nu när det är härlig höst ute. lite älgstek. kantareller. höstlöv och tända ljus. kan bli mys. men som sagt det gäller att hitta de optimala recepten.

din ögon var ett fritt fall varje gång

igår köpte jag ett nytt gymkort. tänkte att det skulle bli gött att svettas igen. och som jag svettades. det var liksom glansigt på hela kroppen. när jag intog positionen armhävning. då skulle ni sett vilken fräsch pöl jag lämnade efter mig på golvet. men vad gjorde det. egentligen inget men det är bara lite jobbigt när det rinner i ögonen så man knappt ser något. så missade jag något rörelse under gårdagens pass så berodde det absolut på att jag hade så mycket svett i ögonen. det var även därför jag buttade till samma unge två gånger. hon trodde nog jag var ute efter henne. stackare. 9 åring fick traumatiska upplevelser efter attack på friskis av übersvettigkvinna.

när en stannfågel ger sig av

jag blev trött på mig själv

blev så destruktiv och du fick inte följa med

jag har en situation

med ett annat liv och du har ingen del i det.

jag ska ingenstans

jag bara bryter lite is

det sägs att allting vänder och det stämmer väl på sätt och vis.

universitetskonst

ibland när man skriver tentor så kommer efter ett tag en känsla av att. nu. nu skiter jag i den här texten. kvoten för minst antal sidor är uppfyllt. en känslan av att kvantiteten hägrar istället för kvalitet. när man lärt sig var nivån ligger på den här utbildningen. ja det blir väl antagligen ett G men om inte så tar jag lika väl en komplettering. på något sätt så infinner den sig alltid. och lika ofta har det faktiskt gått vägen. just i detta fall tog nöten ganska lång tid att knäcka. det var nog en av de mest ångestframkallande tentorna hittills. näst efter juridiktentan på termin två.

jag minns tillbaka. två tjejer sittandes med ångest upp till halsen. i en lägenhet på frödingshöjd. två lagböcker från 2008. röda och tunga som bly. ett tiotal gamla tentor. vi rabblar lagtexter utan och innan. med känslor av att det här kommer aldrig gå vägen. uppgivna. vi dämpar våra sorger med 80% strårom och sköljer ner med dumle. med all rätt satt vi där med våran ångest då tentan avrättade hela 75 % av klassen. men även den gången gick det vägen. och ibland gäller det att ha den där udda poängen på sin sida.

nu ska vi läsa igenom mitt konstverk. och jag ska besvara frågan: Vem får fördelar av att människor accepterar och handlar utifrån en viss definition av verkligheten?

bakfylleångest

Det är en bakfylleångestdag. fest i tyr-stugan igår. jag var utklädd till en glammig tant. minkpäls och hatt. nu ligger jag rätt oglamoröst i sängen. har ångest över det svunna tiderna och inte för framtiden. dagens arbete lockar inte alls. ida läs tre artiklar. på engelska. och analyser dem ur olika samhälleliga teorier. samt skriva PM. och helst skriva klart hela hemtentan. och avhandlingsanalysen. dör lite på den här dagen. och resten av veckan.

hej

vad är det för en dag, vad är det för en dag? är det en riktigt vanlig dag? nej det är lottas födelsedag! hurra hurra hurra!

tänk om det ändå kunde vara en rolig dag idag. tyvärr har denna dag varit mäkta tråkig faktiskt. redovisning av en torr avhandling. spontanhandling av mat för 400:- samt en slö eftermiddag i soffan och sängen. funderar på om man ska bege sig ut i den kyliga luften och slita lite blod. längtar dock tills det att jag får pengar. då ska jag köpa mig ett nytt kort på f&s.

på ett sätt är det rätt skönt att hösten faktiskt är här. det är skönt på alla möjliga håll. det är skola. alltså kommer jag upp i tid minst tre dagar i veckan. jag har mycket ledig tid som jag kan spendera hur jag vill. jag kan träna hur och när jag vill. det är helt okej att bara skrota runt hemma. det är rätt bekvämt helt enkelt.

det är visst någon som är tillbaka

här var det tyst som i graven. tiden har inte funnits till att skriva i någon blogg. den mesta energi denna vår och försommar har gått åt till att vara praktikant, idrottande människa, sambo och att komma någon vart med min ästörning. det är ett heltids jobb som heter duga. det kan jag lova.

praktiken har varit helt underbar. det var med vemod i stegen som jag pallrade mig tillbaka till skolan för ca tre veckor sedan. då spelade vi in filmer. undrar varför jag inte blev skådespelare. när jag väl vant mig vid att vara i skolan så var det rätt gött faktiskt. hade nästan glömt bort hur slappt det var. så nu efter tre veckor i skolan så känner jag mig ganska utvilad inför en intensiv sommar på familjeavdelningen.

som idrottande människa så har det blivit så här. jag har dragit ner på fotbollen. springer istället orientering mer seriöst. orienteringen känns kul. det är kul när jag känner att jag blir faktiskt bättre och bättre. jag kan faktiskt utvecklas. fotbollen går väl också att utveckla men där är det så små steg att det aldrig märks någon direkt förändring. inom orienteringen så finns det ju även lite enklare värdemätare som inte finns som ensam målvakt också.

att jag lagt om träningen från tidigare år och så som det är idag beror ju dels på ovan nämn men även på den matproblematik som härjar i mig. det går bättre vissa perioder och sämre i andra. det är ett komplicerat problem som är svårt att förstå sig på. jag önskar så klart att allt bara blev som jag ville och att det är bra sen. tyvärr funkar varken hjärna eller kropp så. det gäller väl antagligen att hitta någon slags kompromiss på vägen. har nu i alla fall varit på väg mot något liknande. jag upplever det inte som lika jobbigt längre. begränsningar och tvång har bleknat en aning. men det gäller att aldrig ligga på latsidan i arbetet mot något bättre. det gäller att plocka fram de rätta rösterna när den andra starka rösten romantiserar mitt vinterhalvår. den bra rösten som säger att ska du fortsätta leva så, så fortsätter du att leva med Anorexia. det är hårda ord för mig och inte något jag ännu accepterar men ibland så krävs de utomstående hjälp. det är en lång väg att vandra och jag säger som så. Ingen lösning men ett spår Inga planer men ett steg Inte där än men på väg.

det är våren. jag vågar säga det.

i helgen har det varit tävlingar i tibro. nattävling på fredag med masstart och man nu kan kalla 8 st en massa.... det gick bra. var lite rädd. fast det är ju en del i själva grejen. att råkar man tappa bort sig så blir det extra svårt att hitta tillbaka eftersom man inte ser något. jag sprang iaf som om det gällde livet vilket resulterade i en andra plats och en grön/blå glaskula.

på lördagens medeldistans så var tanken att jag skulle förvalta den fina placering men så blev inte riktigt fallet. efter att ha tagit tre kontroller så fick min hjärna och kompass för sig att de skulle springa åt helt fel håll. det roligaste av allt när man gör sådana missar är att man får så himla bra fantasi. allt stämmer precis överens med det man ser på kartan och verkligheten. man övertygar sig så fruktansvärt bra om att man springer rätt, det går nästan inte att krossa de tankarna. kanske det beror på rutin. att de rutinerade inte bestämmer sig för att det måste vara rätt utan att de öppnar upp för att det skulle kunna vara så att man har sprungit helt fel. ja så var fallet i alla fall. ensam mitt ute på ett stort hygge stod jag ett tag och pillade mig huvudet. tillslut gav jag upp och insåg att jag är nog helt fel. sprang tillbaka samma väg som jag kom i från och hittade tillslut kontrollen. detta gjorde ju då att jag blev sist av alla 25 löpare i min klass och var ca 10 minuter efter.

på söndagen var jag ju då livrädd för att göra något liknande igen. vilket jag som tur var inte gjorde. min kusin sprang dock ikapp mig trots att hon startade sex minuter bakom. jag såg henne i ca 100 meter sen var hon borta med vinden. inte för att jag jämför mig med henne men beundrar att hon är så fruktansvärt snabb. 7,5 km på 44 minuter i terräng. det kan ni ju bita i. själv var jag ute på samma bana i 60 minuter och var dödstrött när jag kom i mål. hade även två blåsor under fötterna. samt att det var potthett som om det vore mitt under brinnande högsommarvärme.

idag var nog den segaste morgonen på länge. hjärnan vill nätt och jämt inte fatta att den skulle gå upp. tidsuppfattningen var vrickad. väckarklockan ringde 07.01 stiger då upp. plockar fram frukost och tittar på klockan och den står då på 06.50 tänker att det var ju konstigt men jaja. äter och gör mig i ordning i samma takt som vanligt och tittar på klockan igen och ser att den är 07.40 precis samma tid som alltid när min morgonbestyr är klara. på nått sätt så kände jag mig lite lurad över att tiden var så knäpp. endera hade jag tittat fel första gången (högst troligt) eller så luras kockan.

nu ska jag i alla fall snart gå och möta upp Kristin så ska vi ta en promenad bort till tingvalla hallarna för att klätterpass. det roliga med det är ju att alltid när jag tänker tillbaka på min barndom får känslan av att jag har tränat klättring. antagligen så hade jag någon inre längtan av att göra det när jag var liten så att jag faktiskt nu tänker att jag har gjort det. de enda gångerna jag kommer i håg att jag har klättrat på en klättervägg var när jag var och hälsade på farfar på hans jobb. där hade de i alla fall en klättervägg. och jag klättrade kanske två meter upp på den. en gång.

det ska bli roligt i alla fall. klätterväggen här kommer vi....

Det är tider av minisemestrar just nu. det är faktiskt väldigt skönt att hitta på saker på helgerna som inte innebär att sitta hemma i karlstad och uggla. vilket i och för sig kan vara rätt gott ibland också. idag bär det i alla fall av ner mot göteborg. jag och jens kommer att sova hemma hos kalle för att imorgon springa första riktiga individuella tävlingen för i år. johan skulle också varit med men har blivit förkyld och får ligga kvar hemma i sängen. efter att vi sprungit på lördag blir det att ta en vända på stan och kanske käka på något mysigt ställe. på söndag är det långdistans och racerfart hem till karlstad igen för att spela träningsmatch.

alltså en helg med massa roligheter. jag ska i alla fall köpa mig ett par jeans.

kram

ja ibland kan man säga att livet går som på en räls. rakt fram utan krokiga omvägar. idag har jag vart världens duktigaste och har städat hela huset. bytt gardiner. skurat. dammsugit. torkat. diskat. tvättat. bytt tyg på köksstolarna. handlat. ja i princip allt man gör i ett hushåll.

så nu sitter jag i soffan och planerar in för sommaren. när jag ska ha tid att springa orientering och när vi ska hinna bestiga berg. det här med att bestiga berg har väl aldrig varit något jag har gått runt och drömt om som vissa andra i min omgivning. men nu har vi dock kommit överens om att vi ska bestiga de högsta bergen i varje landskap. vi tänkte därför gå ut hårt och börja med det som ligger längst bort och det som är högst. kebnekaise.

för att vi inte bara ska behöva sitta still i en bil så ska vi även försöka klämma något mer berg där uppe när vi ändå är där. för faktiskt så är det ju inte så ofta som man är uppe i lappmarkerna och spatserar omkring. vi vet ju dock att o-ringen går i boden om något år så något berg kan vi ju bestiga då också. just nu på avbockade berg är björnerödspiggen som är bohusläns högsta berg. check. sköönt.

en annan rolig sak som jag berätta är att jag har fått sommarjobb och inte vilket som helst utan det på utredning. wihooo. jag fick även erbjudande om att få komma på en andra arbetsintervju inom handikappomsorgen men den tar jag nog och avbokar. så just nu är det med glada miner som jag planerar inför min sommar. var nog länge sedan som jag kände mig så här lugn och harmonisk inför ett sommar"lov". åtta veckor ska jag jobba och det betyder att jag iaf har några veckor på mig att hitta på saker. sen så finns det ju alltid massa helger och eftermiddagar som går att utnyttja nu när man ska ha ett 8-17 jobb.

livet leker, ha det gött

det är fint väder ute

sitter och tittar på förlossningsakuten och inser att jag inte kommer vilja föda barn på ett bra tag. dels för att sjukhus fortfarande är så himla snuskiga. och dels för att det gör så fruktansvärt ont. sen så ser det väldigt äckligt ut när de klipper av navlesträngen. men jag behöver ju egentligen inte oroa mig över detta nu. är ju inte gravid och när jag väl blir det så har jag förhoppningsvis nio månader på mig att ställa in tanken på allt detta. önskar bara att Jens kunde föda vårt barn.

veckorna går rätt så fort när man är på praktik. helt plötsligt så blir det bara fredag igen och man inser att hela veckan försvann som i ett nafs. denna vecka har det varit något kaosartat på kontoret då vi fått utbildning i det nya datasystemet som vi nu ska övergå till. jag tycker att det nya systemet verkar himla smart men sen så är jag ju inte så inbiten i det gamla. det kommer nog blir nog bra tillslut.

hejhopp

ja vad ska man säga. välkommen till en liten verklighet.

nu har det gått snart två veckor sedan jag började min praktik. det känns så himla bra. det är kul men framförallt spännande. jag har nog inte riktigt förstått vilket detektivarbete man utför som socialarbetare. hur intressant det kan vara att försöka kartlägga hur olika personer är kopplade till varandra på alla möjliga konstiga sätt. att man får reda på hemliga saker som absolut inte får spridas. ja det är helt enkelt så perfekt. bästa praktikplatsen.

jag har även börjat ta tag i mitt liv på det andra planet. det går kanske sakta men säkert åt rätt håll. det är himla skönt att slippa klara av det själv. att det finns en kompetent människa i den här världen som vet vad hon pratar om. självklart är det ju inte utan undantag och undanflykter jag genomlever dagarna men så är det väl för alla. ingen lever utan undantag. sen beror det kanske på vilket slags undantag du gör, hur du tänker runt det och vad det betyder för dig som spelar roll i det stora hela.

men livet. det rör i alla fall på sig.

imorgon kommer julia hit för att smaka på mitt nybakade bröd! sen kommer ellen hem på kvällen. tur det nu när jens har styr kosan mot norge. vet inte riktigt om jag tycker att det är värt att åka 50 mil enkel väg över en helg bara för att kunna åka skidor i typ två dagar. nej tacka vet jag att sitta hemma och glo!

godnatt på sig!

steg 15. bara resten kvar.

det handlar inte om att inte vilja. det är en fråga om att våga.

innan tåget med dess vagn spårar ur

nu är det snart en månade sedan jag skrev. just nu känns det som ett lite lagom intervall. hjärna och kropp ska nämligen samverka och just nu är denna kombo inte så bra. hjärnan gör precis vad den vill utan närmare eftertanke på sitt lilla bihang. det lilla bihanget bara trasar sönder allt mer.

livet idag är inte som det ska vara. jag tror på riktigt att det smittar. en smitta som sprider sig i våra hjärnor. varför? utan förvarning är den redan där. inbiten och djävlig. utan insikt bara matades den med nya krafter, dag för dag.

en förebild som inte längre håller måtten. som sprider allt annat än god trygghet runt om kring sig. som inte orkar hjälpa. som kanske helst av allt inte orkar veta. men det finns ingen anledning att ge upp. även om alternativet ligger nära till hands.

om jag inte gör det för min skull. så kommer jag göra det för din skull.