universitetskonst

ibland när man skriver tentor så kommer efter ett tag en känsla av att. nu. nu skiter jag i den här texten. kvoten för minst antal sidor är uppfyllt. en känslan av att kvantiteten hägrar istället för kvalitet. när man lärt sig var nivån ligger på den här utbildningen. ja det blir väl antagligen ett G men om inte så tar jag lika väl en komplettering. på något sätt så infinner den sig alltid. och lika ofta har det faktiskt gått vägen. just i detta fall tog nöten ganska lång tid att knäcka. det var nog en av de mest ångestframkallande tentorna hittills. näst efter juridiktentan på termin två.

jag minns tillbaka. två tjejer sittandes med ångest upp till halsen. i en lägenhet på frödingshöjd. två lagböcker från 2008. röda och tunga som bly. ett tiotal gamla tentor. vi rabblar lagtexter utan och innan. med känslor av att det här kommer aldrig gå vägen. uppgivna. vi dämpar våra sorger med 80% strårom och sköljer ner med dumle. med all rätt satt vi där med våran ångest då tentan avrättade hela 75 % av klassen. men även den gången gick det vägen. och ibland gäller det att ha den där udda poängen på sin sida.

nu ska vi läsa igenom mitt konstverk. och jag ska besvara frågan: Vem får fördelar av att människor accepterar och handlar utifrån en viss definition av verkligheten?