ser man på

min närvaro lyser med sin frånvaro. tyvärr har jag inte något internet hemma, så mitt bloggande lider lite på grund av detta. men snart blir det ändring på det. när jens kommer hem från norr då ska vi få tv-kanaler, internet och hemtelefon. då ni.
idag är jag hemma hos mamma och pappa i en snöigt göstahult. vi firar lydia som fyller 16 år. grattis till henne.
och jag har precis bekräftat mina föraningar om att jag inte anmält mig till nästa kurs...som vanligt inte full koll på läget. men vi hoppas på att kära a.holm fixar till det på måndag. gärna snabbt så att jag slipper gå i konkurs.
annars händer det inte så mycket i mitt liv. jag är lite ensam hemma i den stora lägenheten nu när jens är borta. börjar få lite ångest över att studentiden snart är slut och att man snart måste ta tag i livet på riktigt. det vill jag inte. tycker det är rätt okej att vara ledig cirka fyra dagar varje vecka.
lite jobbigt känns det ju även att det är en lång sommar om inte allt för lång tid. vilket betyder att det behövs ett jobb. något som också lyser med sin frånvaro. men det löser sig väl säkert. precis som vanligt.

pusshej

måndag början av januari

det är lugnare nu
i mig
runt mig
framför mig


de svaga sidorna
som är starka
kämpar jag mot
tidvis
alltid

fryser gör bara mesar

inget internet har vi. ett kallt hus lever vi i. två kanaler på tvn får vi in. ingen av dem visar skidor på slöa helgdagar. men mysigt det har vi allt. egentligen går det ingen nöd på oss. 16 grader i huset är jag ju uppvuxen med så varför sluta med det? det är iaf betydligt mkt varmare inne än ute där det är minus tjugo var eviga dag. lite för kallt för min smak måste jag nog erkänna.

det är skönt att äntligen få dela lägenhet med jens igen. det gör mig väl. för det här med att bo ensam i en liten källare var faktiskt ingen hit. det var ju som upplagt för långa nätter och jobbiga dagar. så nu kanske vi vänder oss rätt igen.