uppifrån sett från molnen, synes problemen ta mindre proportion

vissa stunder i detta liv önskar jag att det fanns en liten vän på axeln som kunde säga vad man ska göra. en som vet vilket beslut som är rätt och vilka som är fel.

att slippa allt detta ältande och det skulle vara så mycket skönare. vela hit och vela dit. det sanslöst att dessa tankar måste vändas och vridas på om och om igen. 

och denna rädsla över allt som kan hända eller det som inte kommer ske.

det ger mig panik.

ge mig svar. 

snälla. 

men jag har ingen vild fågels vingar

så jag står där jag står, jag står still