det är så underligt.
att vara envis,
vissa människor är bara det.
men varför ska det vara så.
det blir så himlans krångligt.
att veta lite men inte få ut hela historian.
som att skriva en saga utan slut.
eller är det bara ett dåligt slut.
nu är det lika långt till stjärnorna,
som stjärnorna till dig.
livet innan det kunde jag.
utan och innan.
men jag föll för dig.
tiden var då och nu är bara nu.
och jag känner mig lite glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar