idag var nog den segaste morgonen på länge. hjärnan vill nätt och jämt inte fatta att den skulle gå upp. tidsuppfattningen var vrickad. väckarklockan ringde 07.01 stiger då upp. plockar fram frukost och tittar på klockan och den står då på 06.50 tänker att det var ju konstigt men jaja. äter och gör mig i ordning i samma takt som vanligt och tittar på klockan igen och ser att den är 07.40 precis samma tid som alltid när min morgonbestyr är klara. på nått sätt så kände jag mig lite lurad över att tiden var så knäpp. endera hade jag tittat fel första gången (högst troligt) eller så luras kockan.

nu ska jag i alla fall snart gå och möta upp Kristin så ska vi ta en promenad bort till tingvalla hallarna för att klätterpass. det roliga med det är ju att alltid när jag tänker tillbaka på min barndom får känslan av att jag har tränat klättring. antagligen så hade jag någon inre längtan av att göra det när jag var liten så att jag faktiskt nu tänker att jag har gjort det. de enda gångerna jag kommer i håg att jag har klättrat på en klättervägg var när jag var och hälsade på farfar på hans jobb. där hade de i alla fall en klättervägg. och jag klättrade kanske två meter upp på den. en gång.

det ska bli roligt i alla fall. klätterväggen här kommer vi....