man slutar aldrig att förvånas.

okej nu kan jag erkänna att orienterare är ett knepigt folkslag. för det första sätter vi på oss pannlampa och trånga, hårda skor med snören som alltid går upp. samlas någonstans mitt ute i skogen när de mörknat ordentligt. det ligger ungefär 10 cm snö på marken och det är snorkallt i luften. vi kutar sedan runt i lite drygt en timme och letar efter reflexer. väl i mål ser jag det mest idiotiska någonsin. en gubbe som har klätt av sig alla kläder, bara kallingarna kvar. står och häller en dunk vatten över sig. vad tänker man med då? eller vill man bara plåga sig själv? det är minus, snö och han står halvt naken och häller vatten på sig. dum i huvudet. jag slutar aldrig att förvånas!