pladask så låg jag där helt raklång mitt på parkeringen. väskan flög åt ett håll och jag åt ett annat. kan tänka mig att de såg ganska roligt ut men de va ingen som rörde en min. måste hålla med om att det här gruset alla klagat på hela vintern är väldigt vasst. fick ett fint sår i handen och ont i knät. kan inte förstå att jag aldrig kan lyfta på fötterna tillräckligt högt för att inte snubbla. avståndsbedömningen är inte korrekt eller så är jag bara trött.
nu är jag hemma på landet och tvättar alla skitiga kläder. mkt välbehövligt.
ska iväg och springa i wåxnäshallen sen. tråkigaste som finns men jaja vad gör man inte, bara att bita ihop. men motivationen är inte på topp. runt, runt, runt på 200 meters bana. hur kul kan de va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar