människan är en varelse full av vanor. vare sig man vill erkänna det eller inte. många vanor gör man utan närmare eftertanke om, varför? medan andra är mer eller mindre inövade. många förknippar en vana med trygghet och en känsla av kontroll. något som gör livet enklare att hantera och därmed leva.

vissa vanemönster är dock så inkörda att de är jobbiga att ta sig ur. det är konstigt hur människan tänker när den skaffar sig vanor som egentligen är skadliga. hur motstridiga känslor och tankar slutligen bara ignoreras. hjärnan går på högvarv fast att stora delar av den egentligen är avstängd. helt avskärmad från uppmärksamheten. skrämmande är även hur fruktansvärt fort det kan gå att rasera och omstrukturera tankemönster. hur lätt de blir som stenbundna i våra hjärnor.

tur är dock att har de en gång kommit dit så kommer de på något sätt alltid att få bort. svårigheten är bara på vilket sätt man ska slå sönder den väl uppbyggda muren och trotsa det som skrämmer som mest.