från kylan in i värmen

att åka buss när det är sol ute är totalt genomtråkigt. man går på och försöker snabbt och effektiv tänka igenom resvägen för att fatta ett beslut om vilken sida av bussen som kommer få mest sol på sig. dessvärre brukar detta för det mesta misslyckas då sol står som högst på himlen och det egentligen inte spelar så stor roll, utan båda sidorna kommer ungefär lika mycket sol på sig. för att inte smält bort sedan när man väl har satt sig bör man slita av så mycket kläder det bara går för att undvika panik-attackerna. men sitter i stället lugn kvar för att se om man kanske klarar värmen bättre den här gången. smart drag. nej oftast inte. så då inväntar man den första attacken varpå alla ytterkläder åker av på stört. känner den den obehagliga känslan så småningom över gå till ett illamående. men främst en längtan över att få kliva av busshelvetet. vilket man då självklart i slutändan också gör. vilket är en lättnad och stor befrielse. tack vet jag att åka buss på förvintern när det förjämnan är grått och pissigt väder ute. kan man säga förvintern förresten? jaja ni fattar vad jag menar...