När jag inte finner motivation till föreläsningar.

På alla kvart- eller utvecklingssamtal jag vart på i hela mitt liv så är det få saker jag kommer ihåg vad läraren har tagit upp. men en sak minns jag. tror att jag gick i fyran. han sa att jag dagdrömde för mycket under lektionerna. att varje gång han kollade på mig så såg jag ut att vara långt borta i min egna lilla värld.

det tycker jag är fint. det är väl inget fel att drömma sig bort någon annanstans. antagligen tyckte jag väl att det han pratade om var ytters tråkigt och inte värt att lyssnas på.
dessutom orkar man ju inte lyssna hur länge som helst. iaf inte jag. då är det väldans lätt att glida iväg någon annanstans eller börja pyssla med annat. vila hjärnan för ett tag för att sedan kanske ge talaren en chans igen.

Länge leve sträckgubbar.