jag står här.
utan något att ge.
bara ord som knappt går in.

man är bara skör.
så fort det blir motgång finns inga lösningar.
minsta lilla krav blir som att bära jorden på sina axlar.
det går inte att se vart livet ska ta vägen.
överallt finns bara massa hinder.
beslutsförmågan är ur funktion.
helst vill man krypa ihop i fosterställning.
dra täcket över huvudet.
hoppas på att någon annan löser det som är svårt.
få gråta i någons famn.

jag vet.
att just nu är det skit.

men det går över.

puss.