tvåtusennio. vilket år. med en söndersparkad vår. där tvivlet kantade livet och förstörde allt. fast nu är historierna sedan länge slut. de lever blott i minnet kvar.
så när hösten kommer får det bli början på något nytt. då sommaren gått åt förlåtelsen. förlåt som aldrig kommer läka alla sår. de kommer finnas där inne. men tids nog kommer de kanske täckas över. dock aldrig helt försvinna.
våren lärde mig att ingenting är självklart. att bara på en liten stund kan allt vändas uppochner. att ingenting är enkelt i kärlekens fina spel. inse att det inte alltid går att vara herre över sitt liv.
jag tappade taget. förlåt. och jag visste inte vad jag kände
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar