Varför blir det alltid på samma sätt? Jag vet att snart kommer jag sitta där dagen innan...de är som om något stoppar mig från att göra saker i tid. denna någon är min motståndare jag aldrig kommer besegra.
All tid i världen men jag lyfter inte ett finger, min kropp vill inget röra.
Det bara hopar sig och jag känner igen känslan allt för väl... det är inte med glädje jag välkomnar den. Det är inte med avsky. Utan mer med rädslan för att den ska förstöra något igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar